Författarsamtal: Gyrðir Elíasson
sön 13 okt.
|Södermalm
Tranströmerpriset delas i år ut till den isländske poeten, författaren och översättaren Gyrðir Elíasson med motiveringen: ”Vars dikter med humor och häpnad bevarat tusentals ögonblick där tillvaron står och väger”. Hör honom i samtal med John Swedenmark, översättare.
Tid och plats
13 okt. 2024 15:00 – 16:00
Södermalm, Götgatan 54, 118 26 Stockholm, Sweden
Om evenemanget
Tranströmerpriset delas i år ut till den isländske poeten, författaren och översättaren Gyrðir Elíasson med motiveringen: ”Vars dikter med humor och häpnad bevarat tusentals ögonblick där tillvaron står och väger”. Hör honom i samtal med John Swedenmark, översättare och medlem i juryn som delar ut litteraturpriset till ett författarskap i Tomas Tranströmers anda.
Tranströmerpriset instiftades av Västerås stad 1997 för att hedra poeten Tomas Tranströmer som var bosatt i Västerås mellan åren 1965–2000. Priset delas ut vartannat år och prissumman är 200 000 kronor. Pristagaren utses av en jury. Tomas Tranströmer var ständig ledamot i juryn och tog aktiv del i arbetet så länge han levde. Ändamålet för priset är att ”belöna ett högtstående författarskap i Tomas Tranströmers anda”. Pristagaren ska vara en lyriker från Norden eller annat land som gränsar till Östersjön. I undantagsfall kan priset ges till en författare utanför det geografiskt angivna området.
Om Gyrðir ElíassonGyrðir Elíasson är född 1961 i Reykjavik, Island och är verksam som poet, författare, översättare och bildkonstnär. Han debuterade 1983 med diktsamlingen Svarthvít axlabönd. Sedan debuten har han utgivit en strid ström av kortprosa, noveller, romaner och poesi. Hittills är det 17 diktsamlingar, sju romaner och femton kortprosaböcker eller novellsamlingar. Han är också en flitig översättare av andra poeters verk till isländska och har översatt flera romaner av främst amerikanskt ursprung.
Elíassons poesi är djupt förankrad i den isländska naturen och landskapet. Den överraskar och är fylld av humor och drastiska vändningar. De vardagliga realistiska iakttagelserna öppnar en glipa till det fördolda och gränsöverskridande. Verklighetens gränser ifrågasätts och han avslutar ofta sina dikter med en underfundig vändning eller paradox. De existentiella frågorna är en ständigt närvarande klangbotten. Ett allvar med glimten i ögat.